Första folketRedigera
För de europeiska bosättarna beboddes Minneapolisregionen av Sioux (Dakota) och Ojibwe, för vilka Saint Anthony Falls var en helig plats. Siouxerna använde ön som födelseplats och enligt deras muntliga tradition för ceremonier som visionssökandet och som en neutral mötesplats.
Europeiska-Amerikansk bosättningRedigera
Nicollet Island och resten av området kring fallen öppnades för bosättning 1838. Flera nybyggare försökte få den bästa marken i närheten av fallen, varav Fort Snellings sutler, Franklin Steele, tog den bästa delen av den östra stranden inklusive Nicollet Island. Han köpte marken för 1,25 dollar per acre, vilket motsvarar ungefär 60 dollar för ön. Efter att Steele hade fått en korrekt äganderätt till sin mark 1848 vände han sin energi till att bygga ett sågverk vid Saint Anthony Falls för att såga timmer från uppströms, vilket inledde sin verksamhet i september 1848. Han byggde en damm i flodens östra kanal mellan Nicollet Island och Hennepin Island. Steele anlade staden St. Anthony, som blev en stor stad innan den slogs samman med Minneapolis 1872, på den östra stranden av floden. År 1848 startade Steele en färja över floden på den nuvarande platsen för Hennepin Avenue Bridge.
År 1849 byggdes det första huset på ön, för John Wesley och Ann Loomis North. Under 1850-talet och det tidiga 1860-talet byggdes fler hus på ön, bland annat flera som byggdes av Franklin C. Griswold (några av dem finns bevarade, Griswolds eget på 163 Nicollet Street). Ön förblev tätt bevuxen med träd och beskrevs som en pittoresk plats som besöktes av älskande. En bro byggdes mellan Nicollet Island och den östra stranden, och 1854 beslutade Minneapolis och St Anthony att bygga en bro över floden. Hängbron som byggdes var den första någonsin som korsade Mississippi, och den invigdes med festligheter den 23 januari 1855. Det var en avgiftsbelagd bro som ursprungligen tog ut 5 cent per fotgängare och 25 cent per ekipage. Bron var osäker och hade begränsad kapacitet: fotografier visar skyltar som varnade för böter om man gick för fort över bron. Bron förde de två samhällena närmare varandra, vilket ledde till att St. Anthony senare slogs samman med Minneapolis.
Slutet av 1800-taletRedigera
En omfattande utbyggnad av ön påbörjades efter att den köptes av William W. Eastman och John L. Merriam år 1865. År 1866 försökte Eastman och Merriam sälja ön till staden Minneapolis för att göra den till en park, men förslaget förkastades i en folkomröstning. Eastman och Merriam började bygga kvarnar på öns södra sida och Hennepin Island-tunneln samt bostadshus på den norra sidan. Hennepin Island-tunneln sträckte sig från Nicollet Island till Saint Anthony Falls södra ände via Hennepin Island. Tunneln kollapsade 1869 och förstörde nästan Saint Anthony Falls, vilket gjorde det nödvändigt att bygga ett konstgjort förkläde för vattenfallet. Efter tunnelns misslyckande byggde Eastman ett system av turbiner och kablar för att förse fabriker på öns södra ände med vattenkraft, bland annat Island Power Building (raserat 1937, det innehöll en rad olika affärer), en anläggning tillhörande Cedar Lake Ice Company och Island Sash and Door Company (numera Nicollet Island Inn).
Eastman lät sina släktingar och vänner bygga sina hus på ön, och byggde Eastman and Grove Street Flats. Eastmans insatser ledde till att många av stadens rika från Gilded Age bosatte sig på ön under 1800-talets senare decennier. År 1876 öppnades en ny hängbro över Mississippi. År 1867 byggdes den första järnvägsbron över Mississippi i Minneapolis, som skiljde den industriella södra delen av ön från bostadsområdet i norr, vilket Minneapolis BNSF Rail Bridge (en ersättningsbro från 1893) fortfarande gör.
År 1893 ödelades nordöstra Minneapolis av en av de mest förödande bränderna i Minneapolis historia, som började på Nicollet Island. År 1900 startade Lasallian Brothers DeLaSalle High School på ön.
Tidigt 1900-talRedigera
Från 1910-talet minskade Nicollet Island och resten av Gateway District, och lägenheterna och husen på Nicollet Island delades upp för att skapa billigare bostäder. Ön blev ett fattigt kvarter som ägdes av ett fåtal hyresvärdar, som inte gav mycket underhåll till sina bostadshus. Morris Lerner-familjen kom att äga en stor del av ön och drev Island Grocery där. Lerner beskrevs som generösa av vissa hyresgäster och drev butiken med förlust, men beskrevs som slumägare av missnöjda hyresgäster och stadens tidningar. Under 1960-talet inledde David Lerner en lång och offentlig tvist med invånarna på Nicollet Island som bildade en hyresgästförening. Hyresgästerna höll strejkvakter utanför hans butik och hans hem på Cedar Lake, och som svar på detta sa Lerner till en tidning att hans hyresgäster antingen var ”trevliga” eller ”svin” och hänvisade till det dåliga skick som hans hyresgäster lämnade hans fastigheter i. På 1940-talet uppfördes den ikoniska Grain Belt Beer-skylten på ön, på den tiden en av de största neonskyltarna i landet. DeLaSalle expanderade under 1900-talet och rev och byggde på platsen för Eastman Flats. Den blev en högskoleförberedande skola och blev sameskolad 1971 genom att absorbera en katolsk flickskola.
Slutet av 1900-taletRedigera
Med början på 1950-talet sanerades den norra innerstaden av stadens och delstatens regering, som lade fram många planer på att sanera ön. De flesta förslagen innebar att öns historiska byggnader skulle rivas och i många fall ersättas med nya byggnader, t.ex. höghuslägenheter. Förutom olika bostadsområden innehöll förslagen en parkeringsplats, en nöjespark, en ”historisk by” och ett bevarandemuseum. Stadens organ förespråkade att ön skulle användas för att öka rekreationsutrymmet nära centrum. Öns invånare motsatte sig alla förändringar. På 1970-talet blev ön en angelägenhet för bevarare och togs tillsammans med resten av Saint Anthony Falls-distriktet upp i National Register of Historic Places.
På 1970-talet gjorde Minneapolis Park and Recreation Board upp planer på att göra större delen av ön till ett öppet område, som till en början krävde att man skulle riva byggnaderna på ön, med hänvisning till kostnaderna för restaurering och värdet av en större park nära Downtown. År 1979 började parkstyrelsen förvärva stora delar av ön med medel från Metropolitan Council, med en plan som innebar att endast husen på öns västra sida skulle behållas, att den östra sidan skulle göras till ett öppet område och att endast Island Sash and Door Company skulle behållas bland öns övriga byggnader. På grund av de oro som bevarandeförespråkare och invånare uttryckte, utarbetades ytterligare en kompromissplan för ombyggnaden, som slutfördes 1983. Enligt denna plan restaurerade parkstyrelsen bostäderna på ön och äger dem nu, men de tidigare invånarna fick stanna kvar med 99-åriga hyresavtal trots de höga kostnaderna för restaureringen. Kontroverserna återuppstod när DeLaSalle försökte bygga en fotbollsplan, vilket inte gick igenom förrän efter ett beslut av Minnesota Court of Appeals 2007.