Sir James Black, i sin helhet Sir James Whyte Black, (född 14 juni 1924 i Uddingston, Skottland – död 21 mars 2010), skotsk farmakolog som (tillsammans med George H. Hitchings och Gertrude B. Elion) fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1988 för sin utveckling av två viktiga läkemedel, propranolol och cimetidin.
Black tog läkarexamen från University of St. Andrews i Skottland 1946. Han undervisade vid olika universitet under de följande tio åren och gick sedan till Imperial Chemical Industries som ledande farmakolog 1958. Han blev chef för biologisk forskning vid Smith Kline & French Laboratories 1964, och han kom till Wellcome Research Laboratories som chef för terapeutisk forskning 1978. Från 1984 var han professor i analytisk farmakologi vid King’s College i London och blev emeritus 1993. Från 1992 till 2006 var Black kansler för University of Dundee i Skottland, och för att hedra hans arbete byggde universitetet Sir James Black Centre, en forskningsanläggning för utredning av cancer, tropiska sjukdomar och diabetes. Black adlades till riddare 1981 och blev medlem av Order of Merit år 2000.
Black upptäckter av läkemedel uppstod genom hans systematiska forskning om samspelet mellan vissa cellreceptorer i kroppen och kemikalier i blodomloppet som fäster vid dem. Black ville hitta ett läkemedel som skulle lindra angina pectoris – det vill säga de spasmer av intensiv smärta som känns i bröstet när hjärtat inte får tillräckligt med syre.
Det var känt att betareceptorer i hjärtmuskeln, när de stimuleras av hormonerna adrenalin och noradrenalin, får hjärtslagen att bli snabbare och ökar styrkan i hjärtats sammandragningar, vilket ökar detta organs syrebehov. Black utvecklade ett läkemedel som skulle blockera betareceptorerna och därmed hindra adrenalin och noradrenalin från att fästa vid dem. Den resulterande hämmningen av hormonernas excitatoriska effekter minskade hjärtats behov av syre och kunde på så sätt bidra till att lindra smärta vid angina. Andra betablockerare utvecklades senare för att behandla hjärtattacker, högt blodtryck, migrän och andra tillstånd.
Black använde ett liknande tillvägagångssätt för att utveckla en läkemedelsbehandling mot magsår och tolvfingersår, som till stor del orsakas av magens överproduktion av magsyror. Han utvecklade ett läkemedel som kunde blockera de histaminreceptorer som stimulerar utsöndringen av magsyra i magen, och det nya läkemedlet, cimetidin, revolutionerade behandlingen av magsår och tolvfingersår.