Nesidioblastos är en kontroversiell medicinsk term för hyperinsulinemisk hypoglykemi som beror på överdriven insulinproduktion från betaceller i bukspottkörteln som har ett onormalt mikroskopiskt utseende. Termen myntades under första hälften av 1900-talet. De onormala mikroskopiska egenskaperna hos vävnaden omfattade bl.a. förekomst av ö-cellsförstoring, dysplasi av pankreatiska ö-celler, betaceller som knoppar av från duktalepitelet och öar i nära anslutning till dukterna.
Endokrinologi 
På 1970-talet, nesidioblastos användes i första hand för att beskriva den pankreasdysfunktion som är förknippad med persisterande kongenital hyperinsulinism och i de flesta fall från 1970-talet och fram till 1980-talet användes det som en synonym för det som nu kallas kongenital hyperinsulinism. Det är numera känt att de flesta kongenitala hyperinsulinismer orsakas av andra mekanismer än överdriven proliferation av betaceller i ett fostermönster, och termen föll i onåd efter att man i slutet av 1980-talet insåg att de karakteristiska vävnadsegenskaperna för nesidioblastos ibland sågs i pankreasvävnad från normala spädbarn och till och med från vuxna, och att de därför inte konsekvent är förknippade med hyperinsulinemisk hypoglykemi.
Under de senaste åren har termen återupplivats för att beskriva en form av förvärvad hyperinsulinism med betacellhyperplasi som förekommer hos vuxna, särskilt efter gastrointestinal kirurgi.Bevis för mekanismer som förklarar förmågan hos viktminskningskirurgi att framkalla modern nesidioblastos har ännu inte hittats; alla sådana mekanismer är av intensivt intresse för diabetesforskare.