Bild från Animal Photography

Lambkin är ett resultat av en blandning av den kortbenta Munchkin och Selkirk Rex.

Hälsa och välbefinnande hos katter med rex- eller trådpäls

Katter med rex- eller trådpäls har hårstrån som är krusade, krokiga eller böjda. Denna krusning påverkar vanligtvis även morrhåren. Ofta är håret ömtåligt och går lätt sönder, även vid försiktig borstning. Det finns olika raser med sådant hår (förmodligen orsakat av olika genetiska mutationer), som i vissa fall kan vara mycket glest. En webbplats hänvisade till en trådhårig ras som ”lätt fet” och detta är kanske oavsiktligt en bra beskrivning av ett av de problem som ägare och katter måste hantera. Hos katter med normal päls sprids den olja som krävs för att upprätthålla en frisk hud och ett friskt hår längs hårstråna – om det saknas hår samlas oljan på huden och kan få den att kännas fet, märka möbler eller samlas i nagelbäddarna. Huden kan vara känslig och kliande och den kan vara benägen att drabbas av svampinfektioner. Katter kan behöva bada regelbundet och pälsen och huden behöver särskild vård. Också öronen kan ha en tendens till vaxavlagringar och behöver rengöras regelbundet. Katter med ljusare pälsfärger kan behöva solskydd på öronen under sommarmånaderna.

Hälsa och välbefinnande hos kortbenta katter

Katter (Felis catus) är inte en art med naturligt korta ben. Mutationer som orsakar korta ben kan vara skadliga genom att de begränsar aspekter av kattens rörlighet och i vissa fall kan benmissbildningar vara smärtsamma och försvagande genom utveckling av onormala leder.

Vår ståndpunkt när det gäller avel av katter är att man först och främst inte ska göra någon skada. Om katten lider av att få detta kortbenta utseende bör dessa katter inte avlas.

Viktigt

Vi har begränsat informationen om ärftliga sjukdomar till de tillstånd som är kända och bevisade att existera inom en ras. För många uppfödare och många tillstånd kan otillräcklig information finnas tillgänglig för närvarande för att veta om en viss ras nödvändigtvis är fri från ett visst tillstånd.

I allmänhet använder stamboksraser en mycket mindre genpool för avel än huskatter och har därför en högre risk att utveckla ärftliga sjukdomar. Dessutom härstammar ett antal ”nyare” stamboksraser från parningar mellan en eller flera ”äldre” raser, och i dessa situationer är det troligt att ärftliga problem som sågs hos äldre raser fortlever inom de nyare raserna.