Rahab gömmer spionerna

2 Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två män som spioner från Sittim och lät säga: ”Gå och undersök landet, särskilt Jeriko.” Och de gick och kom in i (B)en prostituerad kvinnas hus, vars namn var (C)Rahab, och de stannade där. 2 Och man berättade för kungen i Jeriko: ”Se, män från Israel har kommit hit i natt för att undersöka landet.” 3 Då sände Jerikos kung till Rahab och lät säga: ”För ut de män som har kommit till dig, som har gått in i ditt hus, ty de har kommit för att undersöka hela landet.” 4 Men kvinnan hade tagit de två männen och gömt dem. Hon sade: ”Männen kom visserligen till mig, men jag visste inte varifrån de kom. 5 Och när porten skulle stängas vid mörkrets inbrott gick männen ut. Jag vet inte vart männen tog vägen. Förfölj dem snabbt, för du kommer att hinna ifatt dem.” 6 Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem bland de linstänglar som hon hade lagt i ordning på taket. 7 Så förföljde männen dem på vägen till Jordan (D)ända fram till vadställena. Och porten stängdes så snart förföljarna hade gått ut.

8 Innan männen lade sig ner kom hon upp till dem på taket 9 och sade till männen: ”Jag vet att Herren har gett er landet, (E)och att fruktan för er har fallit över oss, och att alla landets invånare (F)smälter bort inför er. 10 Ty vi har hört hur Herren (G)torkade upp Röda havets vatten inför er när ni drog ut ur Egypten, och (H)vad ni gjorde med amoréernas två kungar som befann sig bortom Jordanfloden, med (I)Sihon och Og, som ni gav åt dem till förintelse. 11 Och (J)så snart vi hörde det, (K)smälte våra hjärtan, och det fanns ingen ande kvar i någon människa på grund av er, för (L)Herren er Gud, han är Gud i himlen ovanför och på jorden nedanför. 12 Så svär nu inför mig vid Herren att du, så som jag har behandlat dig välvilligt, också kommer att behandla min faders hus välvilligt, och (M)ge mig ett säkert tecken 13 på att du kommer att rädda min far och min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem vid liv och rädda våra liv från döden.” 14 Och männen sade till henne: ”Vårt liv för ditt liv, till och med till döden! Om du inte berättar detta vårt ärende, så kommer vi, när Herren ger oss landet (N), att behandla dig vänligt och troget.”

15 Då släppte hon (O) ner dem med ett rep genom fönstret, för hennes hus var byggt in i stadsmuren, så att hon bodde i muren. 16 Och hon sade till dem: ”Gå in i bergen, annars kommer förföljarna att möta er, och göm er där i tre dagar tills förföljarna har återvänt. Sedan kan ni efteråt gå er väg.” 17 Männen sade till henne: ”Vi skall vara oskyldiga i fråga om den ed som du har låtit oss svära. 18 (P)Se, när vi kommer in i landet skall du knyta detta scharlakansröda snöre i fönstret genom vilket du släppte ner oss, (Q)och du skall samla in i ditt hus din far och din mor, dina bröder och hela din fars hushåll. 19 Om någon sedan går ut genom dörrarna till ditt hus på gatan, (R)skall hans blod komma på hans eget huvud, och vi skall vara oskyldiga. Men om en hand läggs på någon som är med dig i huset, skall hans blod komma på vårt huvud. 20 Men om du (S)berättar detta vårt ärende, då skall vi vara oskyldiga med hänsyn till din ed som du har fått oss att svära.” 21 Och hon sade: ”Enligt dina ord skall det ske.” Sedan skickade hon iväg dem, och de gick därifrån. Och hon knöt det scharlakansröda snöret i fönstret.

22 De gav sig av och gick in i bergen och stannade där i tre dagar tills förföljarna återvände, och förföljarna sökte längs hela vägen och hittade ingenting. 23 Då återvände de två männen. De kom ner från bergen och (T)gick över och kom till Josua, Nuns son, och de berättade för honom allt som hade hänt dem. 24 Och de sade till Josua: ”I sanning (U)har Herren gett hela landet i våra händer. Och dessutom smälter alla landets invånare (V)bort på grund av oss.”

.