Vänligen hjälp till att stödja New Advent och få hela innehållet på denna webbplats som en omedelbar nedladdning. Innehåller den katolska encyklopedin, kyrkofäderna, Summa, Bibeln och mycket mer, allt för endast 19,99 dollar…

Detta är den gamla engelska och medelengelska termen för Kristi triumferande nedstigning i helvetet (eller Hades) mellan tiden för hans korsfästelse och hans uppståndelse, då han enligt den kristna tron förde frälsning till de själar som hållits fångna där sedan världens begynnelse. Enligt ”New English Dictionary” förekommer ordet Harrowing i ovanstående sammanhang för första gången i Aelfrics homilier, omkring år 1000 e.Kr., men långt innan dess hade nedstigningen i helvetet berättats i de gamla engelska dikter som är förknippade med namnen Caedmon och Cynewulf. Författare av gammalengelska prosahomilier och helgonliv använder sig ständigt av ämnet, men det är i den medeltida engelska litteraturen som det finns mest utförligt, både på prosa och på vers, och särskilt i dramat. Konst och litteratur i hela Europa hade från tidig tid förkroppsligat nedgången till helvetet i många former, och exempel på pjäser om detta tema i olika europeiska litteraturer finns fortfarande kvar, men det är i den medelengelska dramatiska litteraturen som vi finner den mest fullständiga och dramatiska utvecklingen av ämnet. Det tidigaste exemplet som finns bevarat av det engelska religiösa dramat handlar om helvetets uppgörelse, och de fyra stora cyklerna av engelska mysteriespel ägnar var och en av dem en separat scen åt det. Det återfinns också i de gamla korsikanska pjäserna. Dessa medeltida versioner av berättelsen, även om de i slutändan är baserade på Nya testamentet och fäderna, har i sina detaljer ändå visat sig utgå från det apokryfiska Nikodemusevangeliet, vars litterära form till en del sägs gå tillbaka till det andra eller tredje århundradet. I sin latinska form var detta ”evangelium” känt i England från mycket tidig tid; Bede och andra gamla engelska författare sägs ha visat en intim kännedom om det. Engelska översättningar gjordes av det under medeltiden, och i den långa medelengelska dikt som kallas ”Cursor Mundi” finns en parafras av det.